Religionspolitiskt paradigmskifte

Antalet svenskar som vill se ett samhälle ”byggt på kristna värderingar” har fördubblats mellan 2014 och 2018.

Dags för ett religionspolitiskt paradigmskifte och inte låta extremistiska religiösa krafter missbruka religionsfriheten för sina syften.

Rågången mellan politik och religion är ett mynt med två ovillkorligt lika viktiga sidor:

⁃ att med rättssäker precision motverka maktfullkomliga religiösa krafter som i sin religions namn vill påtvinga oss religiösa lagar och påbud

⁃ att försvara vår religionsfrihet med de rättigheter och begränsningar som gäller för alla med eller utan religiös hemvist.

Se min artikel Religionspolitiskt skifte på G

Religionspolitisk skift på G

En något förkortad version av nedanstående artikel publicerades i Världen idag den 15 april – finns bara i PDF för prenumeranter – nedan min originaltext oavkortad.

 

Värderingsdebatten har många olika dimensioner; moraliska, sekulära, religiösa, kulturella mm. Därtill finns också en en religionspolitisk dimension. På ledarplats analyserar och preciserar Per Ewert (den 3ds i tidningen Världen idag) begreppet ”kristna värden”. Han gör det utifrån Linnéuniversitetets studie som visar att dubbelt så många svenskar vill se ett samhälle byggt på kristna värden idag än för fyra år sedan!

 

Något förkortad artikel i Världen Idag den 15/4 -19

 

Det handlar alltså inte om en stark tillströmning till våra kyrkor eller att må-nga fler identifierar sig som kristna. Det mätni-ngen visar, enligt Profes-sor Magnus Hagevi, är att antalet svenskar som vill se ett samhälle ”byggt på kristna värderingar” har fördubblats mellan 2014 och 2018.

 

Det är ett faktum som borde stärka opinionsbil-dares, religiösa ledares och ledande politikers öppenhet för de genuint religiösa strömningarna, samtidigt som de förstår att skärpa gränssättning mot förekommande religiösa maktanspråk på den sekulära rättsstaten och i det civila samhället.

 

Det är nu dags för oss politiker att förstå hur dagens svenskar som vill se de kristna värderingarna som samhällsgrund ser på religionens plats i sam-hället. Det är dags att ta driva på det religionspolitiska paradigmskifte som vi som rättsstat blir i allt större behov av. Rågången mellan politik och reli-gion är ett mynt med två ovillkorliga sidor: att upprätthålla rågången och att samtidigt med rättssäker precision motverka maktfullkomliga religiösa samfund som förordar skilda badtider för barn och driver religiösa fri-skolor som tummar på skollagen.

 

Religionsfriheten har som alla andra friheter sina rättigheter och sina begränsningar. Religionsfriheten kan inte passivt lämna vind för våg. Makthungriga religiös-politiska krafter ska inte tillåtas tänja och överskrida lagar och förordningar i sin religions namn.

 

Sedan länge ser vi exempel på nämndemän som gör legala och religiösa övertramp. I samhället och på sociala medier utslungas hot om våld och trakasserier mot personer som vill eller vägrar byta religion. Företrädare för religiösa organisationer som får bidrag från stat och kommuner argumenterar öppet för sharialagar. Teokratiskt influerade politiska krav på särskilda klädedräkter och obegränsade böneutrop gör sig alltmer gällande.

 

Flera asiatsika länder har i Kairodeklarationen från 1999 enats kring att göra begränsande avsteg från FNs religions-, yttrande- och åsiktsfrihet som vi håller fast vid.

 

Religionsfriheten är inte gränslös. Den har i sin tillämpning redan nu begränsingar genom olika lagar. För att vi ska kunna upprätthålla vår rättssäkert i Sverige och inom ramarana för FNs mänskliga rättigheter, behövs ett religionspolitisk paradigmskifte. I stället för att titta bort har vi politiker, dels att agera här och nu med gällande lagar, dels att se över det kort- och långsiktiga programarbetet.

 

För att bygga samhället på kristna värden, som svenskarna i allt högre grad vill, krävs en rättssäker och uthållig religionspolitik över tid.

 

Ulf Lönnberg,
KDs gruppledare i kulturnämnden i Stockholm

Viktig religionspolitisk debatt tar fart

Jag återaktiverar min blogg Svensk religionspolitisk debatt

IMG_4071
Jag välkomnar att en debatt om religionernas plats i Sverige fortsätter, förhoppningsvis i lugnare tempo nu efter valet. Det rustar oss för de religionspolitiska vägval som kommer att bli allt skarpare och allt viktigare för ALLA PARTERS OCH ALLA MEDBORGARES lika rättssäkra religionsfrihet med dess rättigheter och begränsningar oavsett trosinriktning eller ingen alls.

I valet 2022 kommer dessa frågor att stå högt på dagordning. Det är i grunden bra för fortsatt balansen hållbar integration.

Teologen Joel Halldorf skriver under rubriken Hårdför religionspolitik leder Sverige på fel väg:
“Lägg till detta debatterna kring böneutrop, handskakningar, religiös klädsel på barn och nu senast klanröstning. I samtliga fall marginella fenomen som väcker starka känslor. Politiker har inte bara ridit på opinionsvindarna, utan förstärkt dem genom att peka ut minoriteter som problem och kräva förbud.”

Professor Per Bauhn skriver i en replik till teologen Joel Halldorf under rubriken Fel att utmåla religiösa i Sverige som offer:

“Vi bör se upp för en återgång till ett samhälle där religiösa sekterister konkurrerar om politiskt inflytande och fortsätter –

Halldorf efterlyser en “rationell religionsdebatt” som “hindrar att något förbjuds enbart med hänvisning till att det är ’religion’”. Men vem är det som förbjuder något? Är det det sekulära samhället eller religiöst motiverade moralpoliser som begränsar flickors och kvinnors frihet i storstädernas förorter?

 

Ingen fullgod demokrati utan religionsfrihet

Ingen fullgod demokrati utan religionsfrihet (3 juli 2017)
Publicerad på DN-debatt/nätet 3 juli 2017

Varaktig fred som inte undergrävs av religiöst våldsbejakande extremister kräver grundlagsfäst religionsfrihet med rättigheter och begränsningar. En stat utan religionsfrihet är ett hot mot genuint övertygade religionsutövare och de som vill slippa religiöst integritetskränkande normer.
     Ovanstående är min replik till Salahuddin Barakat, imam och grundare av …..IIslamakademin, Anna Carlstedt, nationell samordnare mot våldsbejakande …..extremism, Antje Jackelén, ärkebiskop Svenska kyrkan och Aron Verständig, …..ordförande Judiska centralrådet, som skrev under rubriken
…..Religion kan leda människor ut ur våldsbejakande extremism

Teokrat i Kopimistsamfundets ledning

(artikeln publicerades på Newsmill aug 2013 – finns ej kvar på nätet)

Gustav Nipe är religiös och politisk anförare i en och samma person. Han företräder Kopimistsamfundet och är ordförande i Ung Pirat, Piratpartiets ungdomsförbund. Efter några ansökningsförsök gav Kammarkollegiet Kopimistsamfundet status som ”registrerat trossamfund”.

På (kopimistsamfundet.se) står det: ”Det Missionerande Kopimistsamfundet är ett missionerande samfund i det att samfundet — Genom påverkansarbete och spirituell ledning försöker — försvara sin värdegrund och sina åsikter i samhället”.

Kopimistsamfundet erkänner ett antal axiom, bl a: ”Kopiering av information är etiskt rätt.”, ”Spridande av information är etiskt rätt.”, ”Remixande är en heligare typ av kopiering än den perfekta, digitala kopieringen, då remixande är korskopiering av en mångfald av information.”, ”Internät är heliga.”

Jag citerar vidare:
”Dessa är de grundaxiom som kopimismen bygger på, och kopimistsamfundets medlemmar, kopisterna, samt kopimistsamfundets religiösa talespersoner, oparna, dedikerar sina liv till — [som] kopist eller op lever man bara rätt om man helgar dessa religiösa fundament.”

Katherine Cash, religionsfrihetsexpert på Svenska missionsrådet, har förståelse för (Dagen 22/3) ”att Kammarkollegiet gav kopimisterna status som samfund — eftersom de uppfyllde alla formella krav. Myndigheter har inte till uppgift att bedöma vad som är en genuin tro. — Däremot tycker hon att det är problematiskt att lagen är skriven så att man måste använda sig av ett religiöst språkbruk för att kunna få juridiskt skydd för sin övertygelses skull.”

Självklart kan och ska de som driver kravet om fri fildelning på nätet agera för sin sak med alla lagliga till buds stående medel. Självklart ska varje människa ha rätt att organisera sig utifrån sin trosinriktning och självklart ska alla sammanslutningar ha rätt att – genom uppfyllande av lagstadgade kriterier – registrera sig i den juridiska verksamhetsform de önskar. I lagen om trossamfund infördes den 1 jan 2000 en ny associationsform, ”registrerat trossamfund i Sverige”. Lagen ger alla trossamfund möjlighet att på lika villkor i formellt och rättsligt hänseende uppträda som just trossamfund.

Det är dock problematiskt att Gustav Nipe säger att ”gränsen mellan religion och politik är svår att dra” (intervju i Dagen 22/3). Han säger också: ”att politik och religion går in i varandra, inte minst i Mellanöstern” och lägger till: ”Det är bara vi i Norden som är så extremt sekulariserade att vi drar en så skarp gräns.” Gustav Nipes reservationslösa referens till Mellanöstern är oroande i det att han inte uttrycker behovet av en klar gränsdragning mellan religion och politik. Kopimisterna kan uppenbarligen se teokrati som ett verksamt medel i missionsarbete. Gustav Nipe försätter därmed sitt politiska ungdomsförbund och hela Piratpartiet i en prekär dager.

Historiska och nutida exempel har lärt oss att där religionen fastställer förutsättningarna för politiken och där religiösa urkundstexter upphöjs till lag blir individens grundläggande fri- och rättigheter beskurna eller tillintetgjorda. Teokrati ger despoter en legitimitet som inte kan komma dem till del i ett demokratiskt statsskick som håller isär religion och politik och där religionsfriheten och de övriga och fri- och rättigheterna är självständiga länkar i en sammanhållen kedja till skydd för individen att tro, tänka och uttrycka sig fritt.

Som jag ser det borde han som partipolitiker och samfundsföreträdare tvärt om klart ha uttryckt sitt ovillkorliga mål att hålla en solid rågång mellan politik och religion.

Kanske kan Isak Gerson, en av grundarna till Det missionerande kopimistförbundet och politisk kommunledare för Piratpartiet i Uppsala, komma med klargöranden på denna viktiga punkt.

Vi minns pingstpastor Åke Greens predikning som belyste sitt samfundsperspektiv genom att tala emot homosexualitet. Åke Green friades i den rättsliga prövningen. Det rättsfallet lyfter Gustav Nipe fram när han förklarar hur Kompimistsamfundet i religionsfrihetens namn ska kunna fildela fritt på nätet. Så snart någon medlem i Kopimistsamfundet åtalas för olaglig fildelning ska Gustav Nipe åberopa religionsfriheten.

Det står självklart Gustav Nipe, Kompimistsmfundet, dess religiösa talespersoner och alla andra fritt att dedikera sina liv till att leva enligt sina regler och helga sina religiösa fundament. Men i vårt rättssystem kommer exempelvis fildelningsmål i skydd av religionsfriheten att vägas mot enskilt och allmänt intresse inom ramen för våra samlade grundlagsskyddade fri- och rättigheter precis som skedde fallet med Åke Greens predikning.

Även pågående och framtida lagstiftningsarbete som berör fildelningen, som Kompimistförbundet vill påverka i sin uttalade riktning, kommer att bli föremål för samma utrednings- och beslutsprocess som gäller för allt annat lagstiftningsarbete. Det kommer att ske inom ramen för vår sekulära samhällssyn med målet att stadfästa en adekvat balans för att upprätthålla medborgarnas alla grundlagsfästa fri- och rättigheter.

Gustav Nipe annonserar under på Blocket efter en äldre eller en ny kyrka i Mälardalen eller i Skåne. Hans samfundsmedlemmar har självklart lagstadgat skydd att leva och verka i enlighet med sin övertygelse inom lagens ramar var och när de vill.

Vår – och Gustav Nipes – religionsfrihet skyddas och vårdas bäst för allas bästa inom den sekulära rättsstatens konstitution. Bevare oss från kompimistfundamentalistiska teokrater.

Ulf Lönnberg

Religionsfrihetens plats i utrikespolitiken

KD-riksdagsledamöterna Tuve Skånberg och Emma Henriksson skriver i en debattartikel att religionsfriheten ska prioriteras i svensk utrikespolitik.  “Catherine Ashton — pekar ut sex åtgärder för återgång till demokrati i [Egypten]. — Egypten behöver en konstitution som garanterar respekt för alla medborgare och en politisk process som omfattar hela befolkningen. — Dock missar Ashton att betona vikten av religionsfrihet i en demokratisk process. Religionsfriheten räknas som en av de mänskliga rättigheterna, och finns uttryckt i — Europakonventionen. Länk till artikeln

Svenskarna delade i synen på mångfald och religion

Ur 2013 års Mångfaldsbarometer:
I synen på mångfald är svenskarna mer negativa till mångfald i förhållande till religion än till arbetslivet. Det finns en grupp på ca 18 procent som är mycket negativa och ytterligare en grupp som är ganska negativa, tillsammans är dessa grupper ca 47 procent av befolkningen. Enligt detta index är dock en majoritet, 53 procent inte uttalat negativ. Kvinnor, de i yngre medelåldern och de med högskoleutbildning är generellt sett mindre negativa i frågan. Det finns visserligen en mycket långsiktig trend på att de extremt negativa ökar men utvecklingen är svag med bara någon procentenhets uppgång sedan 2006. Det går dock att se en viss trend bland gymnasieutbildade som nu nästan börjar bli lika negativa i frågan som de med grundutbildning. Noterbart är också att den yngsta gruppen uppvisar en trend mot att bli mer negativ till religionsaspekten i mångfaldsfrågan, och är därmed fortfarande mer negativ än gruppen 31-50 år.
Mångfaldsbarometern, Gävle Högskola

Fredsforskare om religiös-politisk konflikt

När konflikten däremot gäller centrala religiösa frågor med en politisk sprängkraft, som en stats eller en lagstiftnings religiösa prägel, är risken större för att konflikten eskalerar och blir mer svårlöst. I forna Sudan kämpade de kristna rebellerna i söder för en sekulär stat, medan befolkningen i norr ville ha en muslimsk stat. En sådan konflikt blir än mer svårlöst när olika grupper kämpar om gillande från en och samma befolkning. I fallet Su-dan blev som bekant lösningen en uppdelning i två stater.” Ur Kyrkans Tidning

“skolavslutningar får vara i kyrkan”

Regeringen vill att det i kommunala skolor ska vara möjligt att ha enstaka konfessionella inslag i utbildningen. ”En förutsättning är att inslagen syftar till att överföra och utveckla traditioner som är en del av samhällets kulturarv”, enligt promemorian. — Man får sjunga psalmer som har ett konfessionellt inslag. En präst kan vara närvarande, och det är klart att en präst ska kunna utföra vissa konfessionella handlingar 
Läs nyhetsnotisen i SvD